Ja, vi har hamnat i Pokemon hysterin, vi också. Kanske inte så mycket jag men jag är helt klart en drivande kraft. Jag fångar inga Pokemon men barnen gör det. Och de tycker det är så himla kul! De har ju redan massor med Pokemon kort så det här var väl egentligen bara en fortsättning på själva fenomenet Pokemon.

Fördelen med att köra P Go är, iallafall för oss, att kidsen kommer ut varje dag. Ja, det gjorde de förut också men det är lättare nu att få dem till att gå utanför dörren utan att det gnälls. Meningen; jag har inget att göra har ersatts av; jag går ut och fångar Pokemon. Kan ni fatta vad underbart att få slippa höra den meningen!!

Sen kan man väl diskutera att man inte ser något av omgivningen, att man inte ser sig för och alla andra argument för att det inte skulle vara bra.

Med tanke på alla stillasittande arbete, tv-spel, datortittande och sånt så är jag glad över att folk kommer ut och rör på sig. Mina kids springer och cyklar som galningar och jagar pokimons så att de är gott trötta till kvällen. Både jag och maken är ute mer den här sommaren än vad vi nånsin varit tidigare, kan ju iofs bero på att vi har ett annat tänk gällande motion än tidigare. Kanske är det också därför jag uppmuntrar till P Go, smygmotion utan att man vet om det.