En bil. En skruttbil. Min bil.

 

Frihet på 4 hjul.

 

Nej, jag tar väl mig en sväng?!

 

LYX.

 

I veckan fick jag hem min lilla skruttbil, vilken lycka och herregud vad hemskt det var att köra den. Varför, undrar ni? Jo, det är manuell växellåda och jag har bara kört automat de sista åren... alltså att bara köra är stressande och nu dessutom manuell. Jäklar.

 

Men vet ni, jag fixade det också! Jag körde själv, fick kärringstop och total blackout. Kom på efter ett tag (kändes som 40 min men säkert bara 15 sekunder) att jag behövde starta motorn igen. Växla i uppförsbackar, skulle man göra det nu igen...? Lite att fundera på men det går! Sen så får jag ta alla små hinder som de kommer. Häromdagen glömde jag av var jag hade parkerat den. Jag stod på Frölunda Torg och jag visste att jag hade parkerat nära en stor grå sten. Ja, sug på den du! Jag gick runt på hela parkeringen innan jag hittade den, och den stod brevid en stor grå sten! Under tiden hann jag dock tänka alla katastroftankar som finns, vid ett tillfälle lyckades jag stoppa en tanke och tänkte att vem faan vill ha sno min skruttbil när det finns så många finare bilar än min? Med det så stoppade jag gråten som var på väg och stressen la sig och plötsligt stod jag framför bilen. Jaha, ingen hade alltså snott den idag. Vilken tur.

 

Nu är det bara lyx. Lyxen att ta bilen någonstans där det finns människor att titta på, att lyssna (lite) på och att vara ute bland folk som är väldigt stressande. Men med små steg så blir även det bättre...

 

Jag har en skruttbil! Jag är överlycklig!