Vid läggdags upptäcker S att Rävis/Vargis/Leo är borta. Vi letar genom hela huset och hittar inte kramdjuret alls. En mycket ledsen pojk kommer då på att han har glömt den ute när han lekte med isen. 

Jaha, mitt hjärta fullkomligt smälter när jag ser hans ledsna ansikte så jag offrar träningspasset här hemma och byltar på mig kläder och får helt enkelt ta mig en kvällspromenad. Hoppades så att ingen hade tagit den. 

Det är bitande vind ute och jag bannar migsjälv för att jag inte tog med en ficklampa.

Men se där... där sitter Rävis/Vargis/Leo och liksom bara väntar på att få komma hem.

S hade somnat när jag kom hem, fick ju gå en stund men jag vet att en liten pojk kommer att bli lycklig imorgon. 

Å så fick jag en liten promenad också!