Jag var yr som 17 innan och när jag tänker efter så skulle jag egentligen ha stannat hemma men det är ju så svårt att inte vara med när livet snurrar på... Jag höll mig lite vid sidan av men hade ändå trevligt, senare på kvällen så försvan yrslet och jag kände mig bättre men jag vet att det tyvärr inte var det bästa för mig ändå.

 

Men jag är så himla glad - ändå -  för att jag följde med. Det fullkomligt lös i mina barns ögon och den glädje de utstrålade var medicin för själen. D körde en egen bil och han var så koncentrerar det första loppet och sen så slappnade han av och kunde njuta mera av att köra själv. Han är så stor nu, fattar det inte riktigt.

S satt brevid maken i en dubbel-gokart. Himla käckt faktiskt. Han var lika glad han. Men han fick bara köra ett lopp och var lite ledsen för det. Men det här är inte sista gången vi åker utan vi kommer tillbaka.