Stockholm visade sig från sin bästa sida i lördags när vi intog Skansen tillsammans med 100-tals andra brudpar och bröllopsgäster. Det var kö för att komma in men det gick förvånansvärt bra och alla var hur lunga och glada som helst.

 

Vi hade väldans tur som hittade det blivande brudparet, plötsligt stod de där och det blev kramar och lyckönskningar direkt. Vilken lycka det är att se glädjen i deras ögon, måste ju säga att jag mindes väldigt mycket av min egen bröllopsdag, det kom liksom bara tillbaka och jag jämförde en hel del. Jag tycker det är underbart att det finns flera olika tillvägagångssätt att knyta band så att säga, det är var ett mer "modernt" sätt att gifta sig och det var inte alls så dumt.

 

På Skansen så var det mycket folk, kan ni tro men vi hittade en fin plats i skuggan där vi kunde bre ut våra picknickfiltar och snart började brudparets gäster att komma och efter 1½ timme så var alla på plats. När brudparet registrerade sig vid ingången så fick de ett könummer, 1125 så det var bara att vänta på att det numret ropades upp. Det som vara bra var att det gjorde inget om vi missade numret för att alla som hade nummer blev vigda. Så när alla var samlade gick vi ner till själva området som de hade smyckat med röd matta, flaggor och vita fina tält.

 

Våra vänner hade valt borglig vigsel och det var ett fint tal han höll, vigselförättaren i folkdräkt. Vi hurrade och klappade och sen blev det picknick, kramar och champagne.